some Bites

idag var sista dagen på tennisen
och det var sorligt för vår tennistränare skall sluta.
sad sad sad.

annars var dagen ganska varierad.
jag gick väl in i en deprission tack vare mkt prat om verkligheten.
blir så ledsen då man inser att nästa alla vill men ingen gör något.
och oftast lägger man skulden på någon annan,
då det egentligen är en själv som har varit med och påverkat hur stor skadan skall bli.
och om man då som 17åring vill försöka påverka världen så lyssnar ingen.
för vem skulle vilja lägga sin dyrbara tid på att lyssna på mig?
en tonåring som inte ens gått klart gymnasiet?

men jag vill så mkt just nu.
vill få människor att inte bara börja tänka utan också göra något åt det.
göra något åt svält, utanförskap, mänskliga rättigheter och global uppvärmning.
jag vill att vi människor, för en gångs skull, skall kunna arbeta sida vid sida.
att krig skall vara något som tillhörde gårdagen.
att alla människor skall få ha rätten till liv, som Rousseau sa.
men så länge man är liten får man bara se och lyssna på de som sitter vid makten,
de som har möjligheten att göra denna värld till något bra, misslyckas..
för det är väl det de har gjort?
jämför år 1500 med idag.
det första man tänker är;
"amen självklart har det blivit bättre! hallå?! vi har ju massa kunskap nu som man inte hade då".
det har vi. men vi använder den inte till allt.
krigen idag är som då; förödande.
kvinnor våldtas
män blir misshandlade
människor som inte är som alla andra hamnar i utanförskap
mänskliga rättigheter gäller inte för alla
...

men jag måste ändå hoppas på en värld utav frihet och trygghet.
så länge det finns liv finns det hopp.
och jag tänker inte acceptera detta samhälle som vi lever i.

tror jag skall hålla mitt tal i svenska b om det här..
om rädslan för det okända och att alla människor förtjänar att bli
respekterade och accepterade.

---

människan har något som ingen annan har;
kärlek
låt detta fenomen bli något som får hela jorden att le